Annas klippbok

Folk försvinner när de dör. Deras röst, deras skratt, deras varma andedräkt. Deras kött. Till slut deras ben. Alla minnen av dem upphör. Detta är både förfärligt och naturligt. Men för en del finns ett undantag från denna utplåning. Ty i de böcker de skriver fortsätter de att existera. Vi kan återupptäcka dem. Deras humor, deras tonfall, deras sinnesstämningar. Genom det skrivna ordet kan de reta upp en eller göra en glad. De kan trösta en. De kan förbrylla en. De kan förändra en. Allt detta trots att de är döda. Det som enligt naturlagarna skulle försvinna har blivit bevarat, likt flugor i bärnsten, likt lik infrusna i is, av det mirakel som bläck på papper utgör. Det är ett slags trolleri.